Dags att sätta lite färg på tillvaron

Vissa nöjer sig inte med de vackra höstfärgerna på träden. Ägaren till denna Volvo V70 har tagit begreppet flerfärgad till nästa nivå.

Tyvärr fanns inte ägaren på plats men jag vill så klart veta mer om tankarna kring målningen. Är det en företagslogotyp på sidan som bara inte jag känner igen? Har du några fakta så lämna dessa i kommentarsfältet nedan.

En stilla undran som avslutning. Måste man registrera om bilen till flerfärgad efter det här tilltaget?
Stort tack till Andreas B skickat in bilden.
Även tack till Lille P som noterade att det rör sig om en V70, inte en 850. Jag tittade lite för snabbt på stötfångarna får jag erkänna. Pinsamt? Ja, men det bjuder jag på.

Lång lyx från svunna tider

Maybach 62 kan slänga sig i väggen. Rolls Royce Phantom kan skickas till skroten. Ska det vara lyxig limousin så ska det vara Volvo 264 TE, där förkortningen ska utläsas Top Executive. Modellen tillverkades 1975-1981.
Eftersom detta är en Volvo är den inte bara flådig utan även praktisk. Baksätet är inte bara sparkutrymme för två långbenta, i golvet mellan baksoffan och framstolarna finns två uppfällbara extrasäten.
TE var förberedd för lyxutrustning som mobiltelefon i baksätet. Här fanns även justerbara läslampor upphängda i de bakre dörrarna.

Motorn var en V6 på 2,6 liter och 148 hk som utvecklades i samarbete med Peugeot och Renault. Det är alltså samma trötta motor som finns i DeLorean MC12. En riktigt törstig kraftkälla, speciellt i kombination med automat.
Att bilar var lättare förr bevisas absolut av 264 TE som väger in på ynka 1 635 kg. Detta trots en längd på 5,58 meter, alltså +70 cm jämfört med vanliga 264 GL.

Lyxlimpan blev mycket populär i DDR. Partiledaren Erich Honecker åkte en och det gjorde även flera av hans kollegor.
Faktum är att DDR hade väldigt många 264, inte bara i TE-utförande. Bostadsområdet Waldsiedlung, beläget strax utan för Wandlitz och ämnat för partitopparna, fick öknamnet Volvograd. Extra roligt då det låter väldigt likt Volgograd, tidigare känt som Stalingrad.

Europas enda exemplar finns i Stockholm

Carticle hade just ett ärende till Hyundais huvudkontor. Döm om vår förvåning när vi fick denna limousin på parkeringen.

Detta är en 5,2 meter lång Equus, som vill utmana Mercedes S-klass och övriga i lyxligan.
Bilen presenterades i mars 2009 och är avsedd för Asien och USA.

Ann Sundfeldt, PR-chef på Hyundai Bilar AB, kan reda ut varför detta transportskyddade exemplar har hittat till Sverige.
– Den bilen har beställts av Koreanska ambassaden och kommer att bli den enda i Sverige.

Någon direkt lyxkänsla förmedlar inte Equus, även om baksätet har fällbara fåtöljer och champagnekyl. Notera även den karaktärslösa fågeln eller vad det kan vara som dekorerar huven. I grillen syns en kamera som ska hjälpa föraren i trånga gränder. Tillgängliga motorer är V6 på 3,8 liter (290 hk) och V8 på 4,6 liter (366 hk).
Läs mer om skapelsen här.

Fetast tänkbara muskelbil i nyskick

Första tanken var att det börjat åska. Men himlen såg lugn ut. Nästa tanke gick till Flygvapnet. Men himlen såg som sagt lugn ut.
Så plötsligt gled den upp vid min sida, den ultimata muskelbilen.
Ford Mustang, Dodge Charger, Chevrolet Camaro, Dodge Challenger får alla ursäkta. Plymouth Road Runner är kungen.

Detta exemplar är från 1970. Modellnamnet hade Plymouth i bruk 1969-1980 men det var  bara de första åren som bilen var häftig. Ett antal olika V8-motorer stod till buds, den största på 426 kubiktum, vilket motsvarar 7,0 liter. Effekten uppgavs till 425 hk.

Bilen på bilden är i nyskick, något jag glatt noterade när jag ”stalkade” ägaren hela Essingeleden. Desperata försök att göra tummen upp ignorerades. Jag körde riskokare den här dagen…
Bilen har alla originaldekaler kvar. Till och med klistermärket på motorhuvens uppfällbara luftintag.
Längs sidan löper en stripe som avslutas med Warner Bros tecknade figur Road Runner, kompis med Snurre Sprätt och Speedy Gonzales. Habegär – på bilen!

Lättviktare i liten upplaga

Den har ett av bilvärldens längsta namn, Ferrari F430 Scuderia Spider 16M. Men egentligen heter den inte F430, den bygger bara på denna dussinbil – i taklöst Spider-utförande.
När specialmodellen presenterades i november 2009 var den det snabbaste som någonsin lämnat Maranello. Nu är den spöad av bland annat 599 GTO.

16M står för 16 segrar i Formel 1 när det gäller konstruktörsmästerskapet. Det finns en plakett som visar detta på bakstammen. Ytterligare en skylt sitter på instrumentpanelen där även en unik Ferrari-iPod kan dockas.

Bilen är 80 kg lättare än en vanlig (notera ordvalet, vanlig) F430 Spider. Tjänstevikten är alltså 1 340 kg. Antalet hästar i V8-motorn är orört, alltså 510 hk. Sprinten till 100 knyck tar 3,7 sekunder och toppfarten är 315 km/h.

Detta exemplar är ”spottat” på Sveavägen i Stockholm.
Själv älskar jag lättviktsmodeller som 360 Challenge Stradale och F430 Scuderia. Men att sedan kasta på mervikten som Spider ger känns konstigt. Allt bantande för ingenting. Och vem behöver över 500 kusar i en cabriolet?

Men nu kanske det bara är den svenska avundsjukan som gör sig hörd. 16M tillverkades bara i 499 numrerade exemplar. Autoropa har ett gult exemplar med 150 mil på mätaren. Sugen? Lägg fram 2 795 000 kr så är den din.

En skön milslukare från 1980-talet

Vädret tillåter car spotting. Eftersom redaktionen är ute på vägarna allt som oftast så hamnar många läckra bilar i blickfånget.

I dag körde jag förbi en Porsche 928S, född 1985. S-versionen kom 1980 och hade de första åren en V8 på 4,7 liter och 300 hk.

Modellen gick i produktion 1978 och var först tänkt att ersätta åldrade 911. Porsche hade dock gått för långt. Motorn var nu V8 i stället för boxersexa och till råga på allt satt kraftkällan fram.
928 blev populär, men inte så poppis att den kunde ersätta ikonen 911. Drygt 60 000 exemplar byggdes fram till 1995.

Har du en egen skön car spot? Mejla på journalist @ live.se (mellanrum för att undvika spam, ta bort innan du mejlar).